Rapport från ett snöigt Uppsala

Hej alla! Har gjort paus i mina intensiva studier av talföljder och serier för att... ehh.. ja, säga hej. Antar att jag fortfarande känner mig lite isolerad här i studentstaden (trots att jag var hemma i helgen), och tro mig, hade det fortsatt att snöa några dagar till så hade vi bokstavligt talat faktiskt varit isolerade. Vi har jättemycket snö, det är helt underbart! Det enda som inte är superkul är att det blir aningen komplicerat att ta sig någonstans, oavsett om man har cykel, bil, flotte eller tar bussen eller apostlahästarna. Som ni kanske anar cyklar jag överallt (med pyspunka på framdäcket, spenderar mycket tid att pumpa), vilket kan vara både mödosamt, vingligt, svårt och allmänt jättekul. Jag har vurpat två gånger på lika många dagar, båda åt samma håll (=blåmärken). Idag gjorde jag och två kompisar en fantistiskt fin symmetrisk dominovurpa i nedförsbacke, till förbipasserandes stora förtjusning. Dock ska vi få tö imorgon, vilket kommer innebära slask, slask, slask, antagligen mer minusgrader och blixthalka. Verkligen jättekul.



Annars händer det inte så mycket. Vi har tre tentor kvar innan jul, och ska försöka klara dem så att jag får ett lååångt jullov. Längtar jättemycket till jul och lucia, dricka glögg, lussebullar etc., så jag misstänker att enda sättet att råda bot på det är att inhandla lite adventspyssel och fika, och hoppas på att snön får vara kvar. Vidare har jag kommit underfund med att det är helt underbart hur lite tid man behöver spendera för att fastna i ett matteproblem, och hur ofantligt lång tid det tar att ta sig ur dem. Ungefär som att köra fast bilen i en snödriva, man sitter fast på en mikrosekund för att sedan ägna timmar åt att skotta sig loss. Exakt så går det till när Hanna pluggar matte.



Eftersom Majjo skrev om sin konsert måste jag också rapportera om mina. I höst har jag varit och sett R.E.M. och Art Garfunkel (dock ej samtidigt, DET hade varit intressant), några av mina största hjältar. Det var helt fantastiskt underbart supertufft jätteskoj. Till studenten hade jag gjort ett skiva med mina absoluta favoritlåtar (hur man nu väljer det) till min bilåkning hem. På den hade jag med tre R.E.M.-låtar från 1985-86, och jag fick höra alla dem live! Jag kunde inte, och kan fortfarande inte, riktigt begripa det. När Peter spelade första tonerna på These Days... ja, ni förstår. Det enda jag ångrar är att jag hade sittplats som var ca 20000 mil från scenen. Trots det misstänker jag att jag dog av lycka de två kvällarna. På Artie-konserten var vi jättenära scenen, och trots att jag var nästan yngst där var publiken och sångaren helt fantastiska. Bäst var American Tune och Side of a Hill. I Karlstad har jag varit på Beatles Night i oktober (Jay Goeppner var helt galet bra på att tolka John Lennon, lyssna på hans röst!), samt Queen: A Night at the Opera i fredags på Scala, vilket var jättebra och lite extra speciellt eftersom det var 33 år på dagen sen ANatO släpptes. Nu väntar vi bara på att Queen+Paul Rodgers ska inse att de måste förlänga Cosmos Rocks-turnén och komma till Skandinavien... Nästa helg ska jag till Stockholm för att gå på ett instore gig med Gary Louris och Mark Olson från The Jayhawks. De spelar även på Berns senare på kvällen, men är man under 20 år så är man inte välkommen... Haha, verkligen jätteroligt, det med.



Ni får ha det så bra i framtiden, så håller vi gemensamt tummarna för en vit jul. Glad/God/Happy/Trevlig/whatstheword Advent!

Hanna